HANDLINGEN

Västra Irland, 1918.

Farmor Buryjovká fick två söner, men bägge två har dött. Den äldste drev familjens kvarn och gifte sig med änkan Klemeň. Hon hade vid giftermålet redan en son: Laca. Tillsammans fick de ytterligare en son: Števa. Števa är arvinge både till sin far och till farmor Buryjovká . Den andre sonen, Tomas, fick en dotter, Jenůfa, med sin första fru. När hans första hustru dog, gifte sig Tomas med Kostelnička.

AKT I

Medan farmor arbetar, ideligen störd av Laca, ser Jenůfa efter en kruka med rosmarin. Hon väntar på att hennes älskare Števa ska komma tillbaka: han har gett sig av till en närbelägen stad för att ta värvning. Laca beklagar sig över sin låga status i hushållet, och är särskilt missnöjd med att han måste tävla med Števa om Jenůfa. 

Jano, en ung pojke, tackar Jenůfa för att hon lär honom läsa. Starek, mjölnarförmannen, går med på att vässa Lacas slöa kniv. När Laca och Jenůfa grälar anar Starek att Laca älskar henne, och kommenterar Lacas alltmer aggressiva sätt att behandla henne – han har bland annat lagt maskar i Jenůfas kruka med rosmarin. Förmannen berättar också att Števa inte blivit inkallad. Under tiden som Jenůfa och mormor gläds åt nyheten, anländer Kostelnička, byns klockerska, hem. 

Jenůfa är lättad och glad över att återse Števa. Men Števa är berusad; han skryter över sina framgångar hos byflickorna och hos sina affärskompanjoner. Kostelnička avbryter firandet. Hon har alltid tyckt att Števa är olämplig för hennes styvdotter, och hon tillkännager att hon inte kommer att ge sitt medgivande till bröllopet förrän Števa hållit sig nykter i ett helt år. 

Jenůfa och Števa lämnas ensamma. Hon bekänner sin kärlek till honom, men är tyngd av skuldkänslor och oro över att någon ska upptäcka deras hemlighet – hon bär på hans barn. Števa tröstar henne halvhjärtat. Farmor Buryovka skickar iväg honom för att han ska sova av sig ruset. 

Laca pikar Jenůfa om Števas otrohet, men hon försvarar honom. I ren ilska skär Laca henne tvärsöver kinden med sin nyvässade kniv, men backar och hävdar att han alltid älskat henne. Starek och farmor rusar in för att se vad som hänt. Starek vet att Laca attackerat Jenůfa avsiktligt.

PAUS 

AKT II

Fem månader senare. Kostelnička har hållit Jenůfa instängd i huset och sagt till alla att hon är bortrest, ända till dess att hon fött fram barnet. Nu är Števas son åtta dagar gammal, men hans far har fortfarande inte besökt honom. Jenůfa slösar kärlek på sitt nyfödda barn. Kostelnička är dock besatt av skammen som oäktingen drar över hennes styvdotter – hon har i hemlighet önskat att barnet skulle dö.

Jenůfa ligger till sängs nersövd, medan Števa anländer: Kostelnička har skickat ett brev som oroar honom. Hon anklagar honom för att han inte har besökt Jenůfa och deras son. Hon tigger honom om att gifta sig med Jenůfa och därigenom rädda hennes heder. Men Števas kärlek till Jenůfa har svalnat sedan Laca skar henne i kinden. Števa meddelar istället att han är förlovad med Karolka, Bydomarens dotter, och ger sig av.

Medan Kostelnička överväger sitt nästa steg anländer Laca. Sedan han försäkrat sig om att Jenůfa är hemma, bönar och ber han Kostelnička om att få gifta sig med Jenůfa.  Kostelnička berättar för Laca om Jenůfas baby, men påstår att barnet har dött. Hon åkallar hämnd över Števa och skickar iväg Laca för att ta reda på när giftermålet med Karolka ska äga rum.

När Laca lämnat henne ensam beslutar Kostelnička att döda barnet. Hon sveper in honom i ett tygstycke och lämnar honom att drunka i floden. 

Jenůfa vaknar och är bestört när hon ser att barnet är borta. Men hon lugnar sig med att Kostelnička måste ha begett sig iväg för att visa upp honom, och ber istället en bön. Kostelnička återvänder och är synbart orolig och ångestfylld. Hon förklarar att Jenůfa legat sjuk i hög feber i två dagar, och att barnet både dött och blivit begravt under tiden. Hon tillägger att Števa nu är förlovad med Karolka, och att Jenůfa borde intressera sig för Laca istället. 

Laca anländer för att trösta Jenůfa och ber henne gifta sig med honom. Jenůfa tackar ja. Kostelnička känner att hon fått hämnd genom sitt handlande, men har samtidigt onda aningar.

SITTPAUS 

AKT III

Två månader senare. Det är morgon samma dag som Jenůfa och Lacas bröllop ska äga rum. Kostelnička oroas av en knackning på dörren. Det är Bydomaren och hans fru som hälsar på. Bydomaren är bekymrad över Kostelničkas fysiska och psykiska ohälsa.

Medan de övriga lämnar rummet för att inspektera brudgåvan, lämnas Jenůfa och Laca ensamma. Han erbjuder henne blommor. Han vill gottgöra sina handlingar, men inser att det kan ta hela livet. Hon har bett honom sluta fred med Števa, och därför har Laca bjudit in både honom och Karolka till bröllopet. Števa och Karolka anländer. Deras bröllop ska äga rum inom två veckor. 

Alla samlas för att titta på när en grupp flickor ledda av Barena sjunger en sång för bruden, och Jenůfa och Laca välsignas av Farmor. 

Utanför huset hörs buller. Jano rusar in: man har hittat kroppen efter ett dött barn under den smältande isen i floden. Bydomaren kommer in med en röda mössa i handen – den har tillhört Jenůfas son. Byborna vänder sig genast anklagande mot Jenůfa, tills Kostelnička tystar ner dem:  det är hon själv som dödat barnet. Av hennes redogörelse framgår att hon begick mordet för att göra en god gärning och rädda Jenůfas heder. Hon ber om förlåtelse från sin styvdotter, som beviljar den. När Karolka får reda på att Števa varit pappa bryter hon förlovningen. Kostelnička förs iväg av Bydomaren. Rättvisan måste få sin gång. 

Jenůfa och Laca blir ensamma kvar. Hon säger adjö till honom – hon måste ge sig av för gott. Men Laca insisterar att han vill stanna kvar hos Jenůfa. De ska möta framtiden tillsammans. 

Annilese Miskimmon
Översättning: Sofia Nyblom