KONSTNÄRLIGT TEAM
Rudolf Nurejev
1938
17 mars: Rudolf, fjärde barnet och ende son till Hamet och Farida Nurejev, föds i en järnvägsvagn på transsibiriska expressen, nära Bajkalsjön. Han tillbringar sin barndom och ungdom i Ufa, huvudstad i Sovjetrepubliken Bashkir. Hans föräldrar är tartarmuslimer.
1955
24 augusti: blir antagen vid den prestigefyllda Vaganova Academy (Kirovs balettskola) i Leningrad, där han tränar under den legendariske balettläraren Alexander Pushkin.
1958
dansar pas de deux ur Korsaren med Alla Sizova vid skolans examensuppspel. Engageras som solist vid Kirovbaletten (Mariinskij-teatern).
28 oktober: Debut på Kirov i pas de trois i Svansjön.
1961
19 maj: gör succé på Parisoperan i akt III (Kingdom of the Shades) ur La Bayadère i samband med Kirovbalettens turné.
16 juni: kräver politisk asyl på Le Bourgets flygplats, istället för att gå ombord på ett flyg tillbaka till Sovjetunionen. Nästa dag engageras han vid Ballets du Marquis de Cuevas.
Avgörande möte med Erik Bruhn, premiärdansare vid Det Kongelige Balett i Köpenhamn. (Bruhn var Kungliga Balettens chef 1967 – 1971) .
1962
I Köpenhamn för att studera Bournonville-stilen för Erik Bruhn.
21 februari: första föreställningen av Giselle med Margot Fonteyn och Royal Ballet på Covent Garden. Gästdansare i kompaniet fram till 1977.
1963
12 mars: Premiär för Marguerite och Armand, koreografi av Frederick Ashton för Margot Fonteyn och Rudolf Nurejev, som blir deras signaturbalett.
27 november: återskapar en koreografi av Marius Petipa för första gången, akt III (Kingdom of the Shades) ur La Bayadère för Royal Ballet. Karriären blir snabbt internationell. Gästdansar med alla de stora balettkompanierna i Europa, USA och Australien, bl a verk av Frederick Ashton, Rudi Van Dantzig, Roland Petit, Maurice Béjart, George Balanchine, Glen Tetley, Martha Graham och Murray Louis. Han provar alla dansstilar och arbetar samtidigt med Marius Petipas stora ryska baletter: Törnrosa, Nötknäpparen, Don Quijote, Svansjön, Raymonda.
Själv koreograferar han Tancredi och Manfred.
1967
Gästar Kungliga Operan med Svansjön (tillsammans med Margot Fonteyn) och koreograferar en ny version av Nötknäpparen.
1983
Utnämns till danschef vid Parisoperans balett, en position han innehar fram till 1989. Han bjuder in många moderna koreografer och balettmästare.
1989
Efter lång väntan på godkännande från de sovjetiska myndigheterna återvänder
han till Ryssland och dansar La Sylphide på Kirov-teatern, för första gången sedan 1961.
1990
USA-turné med medverkan i musikalkomedin Kungen och jag.
Framträder i Song of a wayfairer för sista gången på Parisoperan.
1992
8 oktober: Koreograferar La Bayadère, baserad på Marius Petipas uppsättning, på Palais Garnier.
1993
6 januari: Dör vid 54 års ålder på Hôpital du Perpétual Secours i Levallois-Perret, nära Paris. Begravs på den ryska kyrkogården Sainte-Genevieve-des-Bois nära Paris.
källa: nureyev.org
Charles Jude
Charles Jude är född i My Tho (södra Vietnam), 1953. Efter studier vid konservatoriet i Nice ingick han i Corps de ballet på Parisoperan från 1971; utnämnd till Étoile-dansare 1977 efter huvudrollen som Ivan the Terrible av Yuri Grigorovich. Förutom att dansa huvudroller i den klassiska och moderna repertoaren på l'Opéra har han gjort ledande framträdanden i Before Nightfall (1985) av Nils Christe, Svansjön (1984), Washington Square (1985) och Askungen (1986) av Rudolf Nurejev och Magnificat (1987) av John Neumeier. Han har även varit gästdansare vid ett flertal kompanier.
1996-97 blev han konstnärlig ledare för Ballet-Théâtre de Bordeaux.
Clairemarie Osta
Clairemarie Osta har varit stjärndansare (Étoile) vid Parisoperans balett. Sedan 2017 är hon ansvarig för avdelningen för klassisk balett vid Kungliga Svenska Balettskolan.
Osta engagerades på Parisoperan 1988. 1994 vann hon tredje pris vid tävlingen Varna International Ballet. 2002 utsågs hon till Étoile. Hon har samarbetat med koreografer som Nurejev, Carolyn Carlson, Neumeier, Kylián, Robbins, Petit, Ek och Forsythe. Hon gjorde sin avskedsföreställning 2012 med Manon.
Osta var därefter chef för koreografiska studier vid Pariskonservatoriet och drev sedan L'Atelier d'Art Chorégraphique mellan 2015 och 2017.
Ezio Frigerio
Ezio Frigerio är född i italienska Erba. Redan 1955 inledde han samarbete med regissören Giorgio Strehler och började arbeta på dennes Piccolo Teatro, Milano, som kostymdesigner och scenograf. Internationellt erkännande fick Frigerio och Strehler inte minst för produktioner av operorna Simon Boccanegra (1971) och Falstaff (1980) av Verdi, Wagners Lohengrin (1981) och Mozarts Figaros bröllop (1973), Don Giovanni (1987) och Così fan tutte (1998, Strehlers sista iscensättning).
Ezio Frigerio har gjort scenografi till över 250 produktioner på teatrar världen över, t ex med regissörer som Eduardo De Filippo på Edinburgh Festival (1963), Verdis Ernani med Luca Ronconi på La Scala (1982), Cherubinis Medea på Paris Opéra med Liliana Cavani (1986) och Richard Strauss Elektra med Nuria Espert på La Monnaie i Bryssel (1987).
Han har vidare gjort scenografi till ett flertal baletter och samarbetat med koreografer som Roland Petit, Beppe Menegatti, Yuri Grigorovich och Rudolf Nurejev, samt arbetat med ledande italienska och europeiska filmregissörer, bland annat Vittorio De Sica, Bernardo Bertolucci, Mauro Bolognini, Franco Rossi, Renato Castellani, Volker Schlöndorff och Jean-Paul Rappenau.
Franca Sqarciapino
Franca Sqarciapino började som kostymdesigner på Piccolo Teatro i Milano med produktioner av Giorgio Strehler på 1970- och 1980-talet. På La Scala gjorde hon senare kostymer till Figaros bröllop, Don Giovanni, Lohengrin och Fidelio.
På 1980-talet arbetade hon på Paris Opéra, Metropolitan Opera i New York, Royal Opera House Covent Garden, etc. Hon har arbetat med koreografer och regissörer som Roland Petit, Rudolf Nurejev, Liliana Cavani, Roger Planchon, Luca Ronconi och Bob Wilson.
1989 gjorde hon kostymerna till Jean-Paul Rappeneaus Cyrano de Bergerac för vilken hon fick en Oscar, en César Award och en Nastro d'argento.