Att bli dansare är något många barn drömmer om. Att nå hela vägen fram till de stora scenerna kräver lång övning och inga andra konstformer är så fysiskt utmanande som dans och balett.
Dans av rituell karaktär har förekommit i alla kulturer så länge människan funnits på jorden. I forntidens Egypten dansade man både vid högtidliga sakrala ceremonier och som underhållning vid mera världsliga sammankomster och fester. Allt eftersom århundradena gick förfinades danskonsten på olika sätt i olika kulturer och vid de medeltida hoven i Europa hade den strängt regelbundna sällskapsdansen en viktig social funktion. På 1500-talet utvecklades hovdanserna till att bli hela skådespel där dansarna spelade olika roller. Ordet balett är diminutiv av det italienska ballo som helt enkelt betyder dans. Balett är alltså egentligen "liten dans". Namnet till trots kunde baletterna vid exempelvis Ludvig XIV:s hov i Frankrike vara stora och påkostade spektakel.
Den balett som dansades fram till 1600-talet var till stor del relativt improviserad, men i mitten av seklet började man skapa ordning i dansandet. 1661 instiftades den franska Dansakademien och man fastställde bland annat fem elementära positioner (kroppens och fötternas ställning) som än idag ligger till grund för all balettundervisning.
Under 1600- och 1700-talen utvecklades balett- och operakonsten till viss del parallellt eftersom det i nästan alla operor från dessa århundraden finns omfattande balettinslag. Baletter från den tiden är också ganska korta. Först under den musikaliska romantiken på 1800-talet började man skapa baletter som på egen hand kunde fylla en hel kväll, så kallade helaftonsbaletter. Numera kallar vi 1700-talets danskonst för stildans medan det är den dans som växte fram på 1800-talet som idag går under benämningen klassisk balett.
Den skira korta tyllkostym som blivit en sinnebild för den klassiska baletten lanserades på 1830-talet i Paris av den svenskfödda ballerinan Marie Taglioni. Frankrike och Ryssland var de länder där den klassiska baletten fick starkast fäste. Nästan alla de stora klassiska helaftonsbaletterna kommer från något av dessa båda länder. Svansjön, Törnrosa, Nötknäpparen, La Bayadère - tempeldanserskan, Don Quijote, Askungen, Romeo och Julia är alla ryska medan Giselle, Coppelia och Syfiden är franska.
I början av förra seklet hade ryska koreografer som Michail Fokin och Vaclav Nijinskij, och tonsättare som Igor Stravinskij stor framgång med sina balettverk i Paris.
Den person som skapar en balett med utgångspunkt från ett musikstycke kallas koreograf. Varje steg och varje rörelse i baletten bestämmer koreografen och dessa nedtecknas enligt ett särskilt notationssystem. Därför kan till exempel Svansjön idag dansas av Kungliga baletten nästan exakt så som den dansades i Ryssland på koreografen Marius Petipas tid i slutet av 1800-talet.
Kungliga Baletten
Kungliga Balettens historia sträcker sig från 1773, då kung Gustav III grundade den svenska Operan. Baletten blev en viktig del av verksamheten redan från början. Först som balettinslag i operor, men snart fick baletten sin egen repertoar. Redan 1790 hade kompaniet i Stockholm 65 medlemmar. Kungen själv och hans franske balettmästare Louis Gallodier hade ambitionen att skapa en svensk motsvarighet till Ludvig XIV:s hovbalett i Frankrike.
Idag är Kungliga Baletten Sveriges största balettkompani bestående av cirka 70 heltidsanställda dansare, fördelade på premiärdansare (varav några Kungen hedrat med titeln hovdansare), solister och kårdansare. Varje spelår medverkar dansarna i över 100 föreställningar varav de flesta äger rum på Operans stora scen.
Många av vår tids ledande korografer har arbetat med Kungliga Baletten, i åtskilliga fall med koreografi skapad direkt för ensemblen. Alvin Ailey, Sir Frederick Ashton, George Balanchine, Maurice Béjart, John Cranko, Sir Kenneth MacMillan, Nils Christe, Jiri Kylián, Choo-San Goh, Ulysses Dove, Natalia Makarova, John Neumeier, Glen Tetley och Mathilde Monnier hör till de mest kända namnen. Bland svenska koreografer kan nämnas Ivo Cramér, Birgit Cullberg, Birgit Åkesson, Mats Ek, Regina Beck-Friis, Ulf Gadd, Per Jonsson, Pär Isberg och Birgitta Egerbladh.
På senare år har Kungliga Baletten bjudits in till festivaler och teatrar runt om i världen. Sedan 1990 har den gästspelat i Italien, Spanien, Norge, Finland, Tjeckien, Irland, Estland, Japan, England, Brasilien, USA, Danmark, Frankrike, Grekland och Tyskland. Baletten har också gjort en rad turnéer i Sverige.
Kungliga Baletten leds idag av Nicolas Le Riche.
Balett - inte bara dans
Baletten är liksom operan en sammansmältning av många konstformer - dans, teater, musik, måleri, arkitektur och klädskapande. Nästan allt det som nämns om operan under Om opera och de många konstnärliga hantverk som ligger bakom operaverksamheten, gäller naturligtvis i lika hög grad för balett, med skillnaden att regissören kallas koreograf och att det mera sällan sjungs i baletter.